Skriv ut  Skicka

GMO-mat innebär okända hälsorisker

Ingen vet hur människor eller djur påverkas av att äta GMO-mat. Genmodifiering är ingen exakt teknik. Den medför alltid förändringar i den modifierade organismens naturliga genuppsättning. Trots att mycket få studier har gjorts av hälsoeffekter på människor eller djur har de redan givit en rad indikationer på möjliga problem med bland annat celltillväxt, immunsystem och vitala organ.

Genteknikindustrin har framgångsrikt skapat en PR-bild av genmodifiering som en precisionsteknik som kan klippa in en ny DNA-bit utan att på något sätt påverka organismen i övrigt. Övervakande myndigheter har oftast okritiskt accepterat denna bild. Säkerhetsbedömningen baseras i allmänhet på det ovetenskapliga begreppet "substantial equivalence". Om både den organism som ska modifieras (t ex majs) och den gen som ska användas (t ex Bt) är kända sedan tidigare och bedömda som riskfria, utgår man från att kombinationen också är riskfri, eftersom den är "väsentligen likvärdig".

I verkligheten har en genmodifiering alltid en rad bieffekter. Man har varken kontroll över var den nya genen hamnar eller hur många kopior som sätts in. Dessutom sker oftast olika omstuvningar av mindre genbitar, både i den nya genen och mottagarorganismens egna gener. Allt detta kan påverka hur generna styr organismens normala funktioner. Hur kan ingen säga, eftersom kunskapen om genernas eget reglersystem ännu är mycket begränsad. Men det är inte långsökt att sådana bieffekter av själva genmodifieringen skulle kunna påverka innehållet av näringsämnen eller hälsoskadliga ämnen i GMO-grödorna.

Hösten 2005 rapporterades ett tydligt exempel på en sådan effekt från Australien. Man hade genmodifierat ärtor med en gen från bönor som producerar ett ämne som skyddar mot skadeinsekten ärtsmyg genom att blockera ett enzym i ärtsmygens matsmältning. Vid råttförsök orsakade de genmodifierade ärtorna en allergisk reaktion, men inte de bönor som innehåller ämnet naturligt. Forskarna kan inte förklara detta, men gissar att det beror på att genen hanteras annorlunda i ärtans proteinproduktionssystem än i bönans.

Ett sätt att spåra oförutsedda hälsoeffekter på människor eller djur är jämförande studier mellan GMO-mat och GMO-fria produkter. Mycket få sådana studier har genomförts, och både genteknikindustrin och GMO-positiva regeringar har aktivt motarbetat dem. Det mest kända fallet gällde dr Arpad Pusztai, en forskare som hade brittiska regeringens uppdrag att göra råttförsök med GMO-potatis, och sparkades när han upptäckte klara hälsoeffekter. Men även svenska Jordbruksverket har försökt hjälpa BASF undvika djurförsök med GMO-potatisen Amflora.

Trots att så få studier gjorts har de redan gett en rad indikationer på möjliga hälsoproblem. Det handlar bland annat om sämre tillväxt, organutveckling och immunförsvar, avvikelser i blodceller, leverceller och lungvävnad, samt sterilitetsproblem.

Förutom de allmänna hälsorisker som följer av själva genmodifieringen kan de införda genernas egenskaper vara hälsofarliga i sig. Flera av de Bt-gener som används i bland annat genmodifierad majs och bomull misstänks kunna ge allergiska effekter, och det finns även rapporter om oförklarliga dödsfall hos Bt-utfodrade djur. En uppenbart riskabel GMO-kategori är de läkemedelsproducerande växter som ännu befinner sig i forskningsstadiet men redan försöksodlas i USA.

Fördjupning

Varför begreppet "substantial equivalence" är ovetenskapligt diskuteras av Erik Millstone: The Limitations and Potential Utility of Substantial Equivalence, in Evalutating Substantial Equivalence, Umweltbundesamt, Wien 2002. (pdf 600 kB). I samma dokument finns också en rad andra inlägg både från kritiker och försvarare av metoden.

En översikt av kunskapsläget om oavsiktliga bieffekter av genmodifiering finns i Allison Wilson et at: Genome Scrambling - Myth or Reality, Econexus, London 2005 (pdf 600 kB).

En kort sammanfattning av fallet med den allergiframkallande ärtan finns på newscientist.com: GM pea causes allergic damage in mice. Se även CSIROs eget faktablad om frågan.

Historien om hur doktor Pusztai sparkades när han upptäckte hälsoproblem hos GMO-utfodrade möss har bland annat berättats av Andrew Rowell: här finns ett utdrag ur hans bok Don't Worry It's Safe To Eat.

Jordbruksverkets hantering av GMO-potatisen Amflora finns beskriven i Peter Einarsson: Sverige sopar banan för första "egna" GMO-grödan, Ekologiskt Lantbruk 9, 2005 (pdf).

En litteratursökning utförd 2002 fann endast tio stycken publicerade studier av oberoende forskare om hälsoeffekterna av GMO-mat. Ian Pryme & Rolf Lembcke: In vivo studies on possible health consequences of genetically modified food and feed - with particular regard to ingredients consisting of genetically modified plant materials, Nutrition and Health, 2003.

Ag BioTech InfoNet har en stor samling länkar till rapporter om olika hälsoeffekter av GMO-mat.

En översikt av rapporterna om hälsoeffekter av Bt-toxinet har publicerats av Institute of Science in Society. På samma webplats finns även mycket annat material om hälsorisker med GMO-grödor.

« Tillbaka

Skriv ut  Skicka

Sidan uppdaterad 27 februari